Felmeddelande

User warning: The following module is missing from the file system: backup_migrate. For information about how to fix this, see the documentation page. in _drupal_trigger_error_with_delayed_logging() (line 1143 of /home/mbelieve/public_html/d7multisite_live/includes/bootstrap.inc).

Scenskräck.!?

Jag har genom åren mött många som sjungit som barn men slutade tvärt vid en viss ålder, ofta runt 7-10 år. De berättar att de gjort ett solo-framträdande som barn som gått åt "pipsvängen". Att de tappat texten eller att de blivit så nervösa att de inte kunde få fram sången som det var tänkt. Att första solot blev en riktigt avskräckande upplevelse som sen gjort att scenskräcken tagit ett järngrepp.

En annan variant är att de först tyckte om att sjunga som barn men att de fick höra av en släkting, körledare eller annan de såg upp till - att "de inte kan sjunga" - och sen lade ner allt vad sång heter. Att orden kan blev så starka som barn att de sitter i alla år till och med när man är vuxen. Ja så är det för väldigt många jag har mött. "Jag kan inte sjunga", säger de!

Ingen är proffs från början!

Så otroligt trist att behöva tro det. Ingen är väl proffs direkt eller kan hantera sina nerver som ett proffs redan vid sitt första solo? Men det är lätt att tro det - att de som "håller på" med sång sceniskt är "födda" med trygghet. Att de kunde hantera allt från början. Att de som kunde från början också är de som ska få utöva. Att jag får stå över. Att jag är den som inte bör eller ska - för jag kan ju bevisligen inte - för när jag försökte gick det inte bra...

Det verkar finnas ett slags fönster som är "öppet" vid 7-10 års ålder men som också kan stängas snabbt om pekpinnen kommer fram eller något går snett ibland de första uppträdandena. Vi missar många fina röster genom att inte förstå det. Många vill inte sjunga framför folk på grund av att nervositeten gör dem så otrygga. Lika många som är runt omkring har ingen koll på hur den som ska sjunga känner inuti, hanterar sina nerver eller upplever situationen.

Många som vill - men få som vågar...

Flera kvinnor och män i 40+ åldern har kommit till mig med liknande storys. Jag får höra att deras barn är kanske utflugna numera så de ger sig själva tid att prova igen eller att de känner att nu är jag så gammal att jag vågar testa och till slut unnar sig att boka en lektion. Ofta har de relationer där de aldrig sjungit för sin partner eller att väldigt få vet att personen har en gång för länge sedan tyckt om att sjunga. Många har så otroligt fina röster att det blir chockerande för mig att höra att de inte tror sig kunna sjunga och kommer för att träna sig. Att det satte sig så hårt vad en vuxen sa om deras röst när de var små att en del till och med slutade sjunga är ju väldigt hemskt.

Du är inte ensam!

Många tror att de är ensamma om sina upplevelser. Det är sjukt svårt att leverera samma sånginsats framför publik som hemma eller som i sångrummet tillsammans med sin lärare. Det är lika mycket själva uppträdande-delen som behöver övas - som att sjunga låten rent tekniskt. Jag personligen brukar se till att mina elever går in i nervositeten - får koll på vart den sätter sig både fysiskt och psykiskt. Att det är okej att känna sig stressad inför ett uppträdande och att det verkligen inte är ett tecken på svaghet. Det är inte normalt att känna sig helt lugn av vetskapen att man ska prestera inför folk.

Det är hur vanligt som helst att solister beskriver att de känner sig darriga, skakiga, svettiga, torr i munnen, får ont i magen, känner sig sjuka, hängiga, har jobbigt att andas, måste kissa stup-i-ett eller tappar texten innan sitt uppträdande!

Allt går att träna upp!

Det går att vrida tillbaka klockan och träna själva den biten, förberedelsen, så att det stabiliserar solisten och det blir mer hanterbart. Jag skulle påstå att det är extremt vanligt att inte kunna hantera stress och nerver för väldigt många - även proffs. En del tror också att man måste må dåligt - att det ska vara så för att kunna prestera med rätt nerv - vilket i sig blir jobbigt varje gång att gå igenom så klart. Det blir lätt att man vill avstå för att det inte känns så kul längre.

Jag är övertygad om att väldigt många fler skulle sjunga, prova sjunga, träna upp sin sångröst om de fick möjligheten att bli trygga i att stå inför publik situationen. Att förstå att det är något man faktiskt kan öva upp. Att det finns massor med knep att nå dit där känslan av att må bra av att uppträda infinner sig!